Thursday 30 March 2017

Sommarlängt och tillbakablick till träningslägret på Gran Canaria

av Malin Tindberg

Nu får det vara slut på den här ihållande förkylningen som lett till drygt tre veckor av utebliven träning med undantag från något enstaka pass. För att muntra upp mig själv kör vi en recap av våra två veckorna på Gran Canaria i februari; som förutom sol var härligt proppade med timmar i sadeln. 

Första gången vi reste till GC var 2013, och då bodde vi i Playa del Ingles. Även om det var perfekt att bo precis bredvid Free Motion Cycling Centre var upplevelsen av orten inte den bästa. Efter tips från vänner, och efter att själva ha testat det i fjol, blev det därför återigen Cay Beach i Meloneras. Orten är fräsch med mindre bebyggelse och mer natur, trevliga café och shopping, och med en lång, härlig strandpromenad. Free Motion har även ett cykelcenter i Meloneras, och även om det är mindre än det i Playa del Ingles, så finns allt det nödvändiga där. TUIs barnaktiviteter i kombination med uppvärmd, barnvänlig pool och lekplats sätter pricken över i:et. Vi kommer resa dit igen!



12/2: Resdag innebar i det här fallet en lång dag med tidig start; och hur mycket man än längtar efter att få komma ut och hojja så var det inte realistiskt. Istället blev det cykelbygge och poolhäng innan den efterlängtade middagsbuffén öppnade. ;-)

Helen och Isabelle testar poolen på Cay Beach Meloneras

13/2: Första passet var tänkt som ett slags återhämtningspass efter flygresan och vi valde därför att ta kustvägen mot Puerto de Mogán och vända på lämpligt ställe. Det var dock så himla gött att komma ut att vi hade svårt att ta det lugnt, och vi hade inte lust att vända hem precis när vi kommit igång, så passet blev lite mer av distanskaraktär.

Så härligt att slippa alla tjocka kläder :-)

14/2: I mitt träningsschema stod det 2 x 20 minuter tempo + sprints och Helen valde att även köra detta pass. Warren föreslog att vi tog väg GC-505 upp till Soria då vi borde lyckas klämma in 20 + 10 + 20 minuter på vägen upp. Då vi tvekade lite gällande var vi skulle starta första intervallen (vi ville vara ganska säkra på att det förblev platt alternativt gick uppför) så lyckades jag nå "toppen" innan min sista intervall var slut, vilket var lite trist, men det är sånt som händer. Blev ett härligt kaffe-stopp innan vi rullade hemåt för att lösa av killarna.

Schysst utsikt och kaffe @ Casa Fernando

15/2: Helen kände sig sliten, så jag blev ensam på dagens pass. Det var dags för 8 x Phos intervaller, vilket innebär 30 sekunder i maxfart följt av 4,5 minuters vila. Warren och Jonas hade rekat ett perfekt 5-minutersvarv utanför hotellet, så det var bara att värma upp och sedan gräva ner sig. ;-)

BMC Team Machine SLR02 - Sjukt snabb hoj!

16/2: På dagens pass fick jag sällskap av både Helen och Jessica (som anslutit med Fredrik och Gunnar kvällen innan). Det var dags för 2 x 25 minutes @ Sweet spot och Warren föreslog att vi körde GC-504 till Ayagaures, ner GC-503, och sen ett varv till. När vi anlände till början av GC-504 gick vi rakt in i intervallen och, medan Helen valde att ta det lite lugnt, la sig Jessica på mitt hjul (då jag var farthållare). Vilan hamnade mitt i den branta klättringen, d.v.s. det var svårt att vila, så inför andra varvet bestämde vi oss för att vänta 7-8 minuter in på GC-504 innan vi drog igång den andra 20-minutersintervallen. Vi lyckades inte klämma in hela klättringen, men lite bättre blev det i alla fall.

3/5 av Cykelcity Women's Racing Team

När vi laddade upp träningspasset på Strava såg vi att vi hade lyckats få en väldigt bra tid på GC-504 och vi blev självklart taggade på att återkomma för att ta QOMen; vi hade ju trots allt "bara" kört sweet spot, inte maxfart. ;-)

Bra tid på Strava-sträckan Ayagaures Valley 

Jag, Jessica och Helen på toppen av GC-503

Warren, Fredrik och Jonas körde också GC-503/GC-504

17/2: Jessica och Fredrik inledde dagen med att ta en kafferunda upp till Casa Fernando i Soria, och då Warren hade vilodag och Helen fortfarande kände sig dålig, körde jag och Jonas ett lungt återhämtningspass på eftermiddagen.

Jonas på sin snabba Trek Domane

18/2: Warren, Jonas och Jessica körde långtur till Pico de las Nieves; och medan Fredrik stod för markservicen (inhandla och laga lunch) tog jag med Albert, Hilda och Gunnar på skattjakt med en massa andra småpirater. För mig blev det sedan 6 x Phos-intervaller strax innan middagen.

Pusselbitarna till skattkartan faller på plats
Warren, Jessica och Jonas klättring upp på GC-60
Jessica på Degollada de La Yegua utsiktsplats
Jessica och Warren på Pico de las Nieves

19/2: Med undantag från Jonas, som tänkte köra alla långpass ;-), så var tanken att halva gruppen skulle köra långpass på lördagen och andra halvan på söndagen, men då Helen fortfarande inte kände sig bättre, och då Fredrik nu också kände sig lite risig, blev det bara jag och Jonas på söndagen. Det blev ett härligt, lugnt pass på 5,5 timme och drygt 100 km.

På väg upp på GC-60
Slingriga vägar ner mot Mogán
Dagens tur på 103 km

20/2: Det var sedan länge bestämt att vi alla skulle hitta på något kul på Isabelles födelsedag, vilket innebar vilodag för hela bunten! Då Helen försämrats ytterligare under helgen inleddes dagen med att vi ringde dit en läkare. Han kunde ganska snabbt konstatera lunginflammation, men för att göra en säker diagnos skickades hon vidare till röntgen. Isabelles överraskningsutflykt till Palmitos Park fick därför bli utan Helen. Vi blev glatt överraskade av hur trevlig parken var och spenderade ett par, tre timmar där innan vi tog taxin hem igen. Höjdpunkten måste ha varit den cyklande papigojan. ;-)

Firar Isabelle i Palmitos Park

21/2: På grund av förkylningskänning valde jag att hoppa över dagens inplanerade pass med 2 x 20 minuters intervaller och istället köra ett distanspass. Jessica hade också känt sig lite dålig så hon hakade på. Vi valde att köra upp mot Soria, och om vädret höll i sig (prognosen var blåst, regn och ev. åska) skulle vi tvära över till GC-605 och ta vägen hem via Mogan och Puerto de Mogan. Men, då vi hade stark motvind hela vägen upp till starten på Soria-klättringen, och då jag ville hålla mig till ett lågintensivt pass, blev det bara en tur till Soria och sedan samma väg hem igen. Jessica skulle nämnligen lämna tillbaka sin cykel innan Free Motion stängde för dagen och vi hade därför tidspress.

Posar i våra fina tröjor innan vi ger oss iväg
På "toppen" av GC-505

22/2: Kände mig fortfarande inte helt ok så valde återigen bort de långa intervallerna till förmån för de korta Phos-intervallerna. Jessica, Fredrik och Gunnar hade nu åkt hem så körde själv. Var osäker på om det var så bra att köra över huvud taget, och jag kände mig lite avskärmad, men det var inget fel på trycket i benen i alla fall.

Kaffe ❤ Cykling

23/2: Med tanke på att båda barnen var sjuka och att jag ev. var extra mottaglig för att smittas (baserat på träningsmängden) och då jag inte känt mig helt kry, tyckte Warren att det var läge att slänga in en oplanerad vilodag. Det känns tråkigt att inte få komma ut när det liksom är anledningen till att man är där, men man vill såklart inte sabba all den fina träningen med att riskera att bli sjuk.

Poolhäng med Hilda & Albert

24/2: Mitt sista pass på semestern blev 4 x 10 minuter @ sweet spot uppför GC-60. Efter varje intervall rullade jag ner till samma startpunkt, så jag körde med andra ord samma sträcka fyra gånger. Lyckades köra om samma kille tre gånger, så jag vet inte om det betyder att jag var snabb eller han långsam. ;-)
 
Kreativiteten flödar på uteplatsen

25/2: Återigen en för mig oplanerad vilodag för att minimera risken att bli sjuk. Övriga hade också vilodag och det var ganska skönt att ta en sväng ner till stan och titta på målgången av TransGranCanaria. Blev sedan till att packa både kläder och cyklar innan sista middagsbuffén intogs.

Fina Albert hejar på maratonlöparna
26/2: Hade gärna stannat kvar ett tag till, men då vi inte hittade lämpligt hus/lägenhet att hyra fick vi begränsa vistelsen till 15 dagar. Taxin till flygplatsen hämtade oss kl 11 och vi var väl hemma i Lund ca 12 timmar senare.



Wednesday 22 March 2017

Fjällfotaberget.

Efter veckor med förkylning och diverse krämpor känner jag mig äntligen pigg.

Jag börjar lungt. Helgen bjöd på två njutbara rundor i Bökeberg. I söndags körde jag själv så jag passade på att titta var man skulle kunna dra lite nya stigar. 

Det känns att jag inte tränat på ett tag. Fjällfotabacken kändes som ett mindre berg. För dem som inte känner till backen, det är en oansenlig liten kulle i Bokskogen vid Fjällfotasjön. 

Idag var det dax att kliva på trainern igen. En praktisk & enkel träningsform de dagar jag har ont om tid. 
I vintras laddade vi ner TrainerRoad. Ett träningsverktyg där man kan ta del av olika typer av pass. 
För ett år sedan skulle jag aldrig satt mig på en trainer, det verkade så väldans trist. Men jag tycker faktiskt att det är ganska roligt, speciellt när man har en färdigt pass att följa.
Jag cyklar mest för att det är kul och har ganska dålig koll på hur man ska träna för att bli bättre. Med TR har jag börjat intressera mig mer för vad jag faktiskt får ut av ett pass. Vår trainer loggar watt, då får man ganska snabbt ett kvitto på hur det går. Jag har inte så mycket att jämföra med, men det spelar ju mindre roll så länge jag tycker det är kul och jag känner mig taggad att följa passen jag laddar ner.

Idag valde jag Ansel Adams, 1h med intervaller. 

Jag blev ganska snabbt påmind om att det var ett tag sedan jag tog i, rejält. Det blev en plågsam timme. 
Redan efter första intervallerna kände jag att jag nog inte skulle kunna följa hela passet. 
Men när en liten och en stor pojke står och hejar på så har jag inget val, det är bara att trampa på;) 
& det gick hela vägen!



Monday 20 March 2017

Nya Trek-maskiner, förkylningen från helvetet och team kit sneak peek

av Malin Tindberg

Teamets ny hojjar har landat, och det var långt ifrån ett självklart val, då jag är en riktig hardtail-cyklist, men för första gången kommer jag köra med helgung. Mina två senaste tävlingscyklar har varit Wiliers styva 27,5" hardtail, och det har ju såklart mycket att göra med geometrin och övriga egenskaper på cyklarna, men jag har verkligen älskat hur jag fått dem att accelerera. Det som jag dock inte tyckte funkade lika bra var deras förmåga att ta mig över stötiga, rotiga partier och jag fick aldrig till något riktigt bra flow med dem. Med en heldämpad hoj hoppas jag kunna hitta bättre flow och fart på stökiga partier samtidigt som jag ev. kan sitta ner mer och därmed spara energi och skona ryggen. Jag hoppas bara att det inte kommer att vara på bekostnad av den acceleration jag upplevde med Wiliern. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra, jag och Treken, men jag lovar att återkoppla med en riktig utvärdering när jag har fått kört ytterligare några pass. Snygg är den i alla fall! <3

Zooming in on my Trek Top Fuel 9.8

Vårcykling följt av sjukstuga deluxe


Trots att vi har en dotter på förskola, utsatt för de grymmaste av de grymmaste basiluskerna, har jag lyckats ducka mig igenom de mest utsatta månaderna av året och fått ihop lite drygt tre månader av finfin träning. Jag är tillbaka till formen jag var i 2014, t.o.m. med snäppet bättre testvärden. Jag mår bättre både fysiskt och psykiskt och det har varit helt underbart att träningspassen i träningsschemat grönmarkerats ett efter ett. Vilken tillfredsställelse det är! Lite som att stryka saker från en att-göra-lista, fast snäppet bättre. ;-)

Hursomhelst gick det nog lite för bra, för trots att jag försökt vara förnuftig och ta det lugnt när jag haft minsta känning, i kombination med huskurer såsom ingefärashots, Friggs Immun-te, extra mycket av frukt och grönt etc. så var det nu till slut min tur. Och det känns som att denna förkylningen kompenserar för alla de förkylningar som jag hittills lyckats ducka för. Och att försöka ta det lugnt och vila upp sig när båda barnen också är sjuka är lite som att önska sig fred på jorden. En skön tanke, men det kommer aldrig att hända.

Huskurer mot förkylning


När jag tänker tillbaka så var det nog ändå lite självförvållat. Kanske!? För enda sedan barnens förkylning på Gran Canaria har jag haft lite känning, och förrförra helgen började halsen ge sig tillkänna och jag kände mig väldigt sliten. Men sen hade jag vilovecka och kände mig helt ok framåt helgen. Och vilken helg sen! Det var ju så fint väder! I alla fall i lördags! Och så höll ju den där våriga känslan sig kvar i kroppen även på söndagen, även om molnen mestadels skymde solen och temperaturen var flera grader lägre.

På lördagen var det dags för FTP-test. Vi försöker se till att jag kör det en gång i månaden för att kunna anpassa min träning efter nya och förhoppningsvis bättre värden. Testet går ut på att försöka hitta en jämn ansträngingsnivå som motsvarar ens maxkapacitet för 20 minuter. För att erhålla rättvisa värden är banan/vägen helt avgörande och då det är ont om 20-minuters rakor i Skåne har Warren hittat ett varv kring Bjällerup som inte har några snäva svängar och där man inte störs av någon direkt trafik. Tyvärr tappade wattmätaren kontinuerligt kontakten med min cykeldator och vi fick med andra ord inga resultat från testet. Däremot fick jag ett högintensivt pass i solen. :-D

På söndagen stod det teknikträning på schemat och då killarna från Musette var sugna på att testa stigarna kring Skryllegården var det ett självklart val. Med tanke på väderprognosen och Skryllegårdens bekvämligheter planerade vi även in grillning efter cykelturen. Närmre i tiden visade det sig att Musette-gänget bara kunde cykla på eftermiddagen, medan Jessica bara kunde på förmiddagen. Med vårkänslor i kroppen och ny hoj att testa var detta enkel matematik. Jag kör ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen!

Vi inledde dagen med ett lugnt pass där fokus var att lära känna cykeln, träna på svängteknik och hitta flow (i den mån det gick i de leriga förhållandena). Både jag och Jessica (som också bara kört hardtail tidigare) upplevde att vi tog oss igenom den stökiga terrängen med mycket bättre flow, och vi kände att vid torra förhållanden hade vi nog kunnat köra på ganska fort. Grymt! Kan det inte torka upp eller frysa till så att vi kan få prova på direkten?!? ;-)

När vi kom tillbaka till Skryllegården hade Warren anslutit med Hilda, Albert och Gunnar tillsammans med Helen, Jonas och Isabelle, och Musette-gänget med familjer var på ingång. Grillen var tänd och stämningen på topp, och i väntan på rätta glöden passade jag på att få av mig de fuktiga kläderna och få på mig torra. Jag är alltid noga med att sätta på förstärkningsplagg, eller ännu hellre byta om, så fort jag kan; något som sitter kvar sen mina år i försvarsmakten. Det kändes inte lönt att sätta på mig vanliga kläder eftersom jag skulle ut på ett pass till, och det kändes inte så kallt, så det blev en ny omgång cykelkläder på direkten. Men det var kallt. Jag vet inte om jag är extra känslig, men om jag inte duschar varmt eller klär på mig riktigt ordentligt efter att jag har cyklat (även om jag inte blivit något vidare svettig) så blir jag superkall och tappar känseln i mina fingrar. Jag är en riktig vekling! ;-)

Grillningen var supertrevlig och efter två burgare och en, enligt några, för kort paus mellan matintag och fysisk aktivitet, drog vi iväg ut. Jag la tempot ganska högt, dels för att jag var så himla kall, dels för att jag antog att killarna ville köra på, och dels för att det var så himla kul och jag ville testa hojjen med lite högre hastighet. Lyckades krascha i utgången av en av stenkistorna då jag inte alls var beredd på hur bakdämparen puttade upp bakdelen på cykeln. Jag slog mig inte, men egot får ju sig en törn när man inte kan cykla ett parti man normalt inte har något problem med.

Efter första singletrack-partiet på den utmärkta banan brukar Warren och jag göra en avstickare till Billebjer. Stigen runt dammen och upp och ner på höjden erbjuder lite klippigare terräng. I love rock gardens! och jag vill dela med mig av denna lilla pärla till som många jag bara kan. Avstickaren var uppskattad och efter punkastopp och ett par varv på höjden körde vi tillbaka till den utmärkta slingan. Tempot var fortsatt ganska högt och jag gillade det. Tyckte att jag periodvis hittade bra flow samtidigt som jag kände att jag måste träna mer på lercykling. Jag är normalt sett ganska bekväm med att köra i lera, men nu kände jag att min körstil i kombination med bakdämparen gjorde att jag "grävde ner" cykeln, vilket inte är ok. Men jag kommer förhoppningsvis att ha tillräckligt med tid för att fixa till min körstil innan det är dags att prestera. När vi närmade oss Skryllegården igen började en viss trötthet smyga sig på och det kändes skönt att vi kört klart. Min väska låg nu i bilen och det dröjde därför en stund innan jag fick bytt om. Nerkyld och sliten, ingen bra kombo, men i övrigt en härlig dag både för mig och barnen som fick umgås med andra barn ute i naturen.

Noterar även att jag, trots extra slit p.g.a. lera, inte hade någon som helst känning i ryggen efter dagens båda pass, något jag brukar få efter bara ett varv på Skrylleslingan. Kan det vara så att jag kommer att konvertera från hardtail? ;-)

Jag mådde helt ok på måndagen, vilket ändå var vilodag, men på tisdagen kom då den där förkylningen som ett brev på posten. Huvudvärk och illamående i kombination med det där välkända "övertrycket" i huvudet. Fick motvilligt hoppa över tisdagens pass, men det visade ju sig vara helt rätt beslut, för på onsdagen var jag ännu sämre. Hade som ambition att under helgen komma ut på ett lugnt pass med Helen (som också behöver en lugn uppstart efter sin lunginflammation) men när jag vaknade på lördagen började även bihålorna ge sig tillkänna (något jag bara varit med om en gång tidigare). Med tilltagande värk i axlar och rygg, hosta och med tjockt grönt blodblandat slem inser jag att det är dags att kapitulera. Jag har varit väldigt förskonad tidigare... Hoppas bara att det vänder snart så att jag kan komma igång och träna igen.

Nya team-kläderna på gång!


Precis som systerbutiken Musette kommer klädleverantören att vara Bioracer, och efter att ha provat deras cykeltröjor nu i veckan är jag helt övertygad om att det kommer bli grymt bra. De är bland de skönaste cykeltröjar jag haft på mig, men jag har även särskilt fastnat för ärmarna som är gjorda i ett lite tunnare, luftigare material med snygga ärmslut. <3
Senaste utkastet på teamkläder

Thursday 16 March 2017

Jag vill ha vår- NU!

Där står den, min nya bajk. Ren och nästan orörd! 
Jag körde en kort runda förra helgen, mest för att få känna på den. Jag har ju aldrig kört fulldämpad tidigare. 
Lite småjusteringar behövs, men redan nu känns den bra. Skönt gung över rötterna i Skylle!

Efter veckor av förkylning och utebliven träning så får den bo i vardagsrummet några dagar till!

Nu vill jag ha vår, ljusa kvällar och sköna stigar!