Tävlingspremiär! - Så gick det

av Malin Tindberg

Jag sitter i bilen på väg hem från första deltävlingen i årets SRAM-liga, den danska cupen som alltid lockar många internationella deltagare i jakt på UCI-poäng. Har ett leende från öra till öra som vägrar släppa. Fy katten vad roligt att vara igång och tävla igen!

And it burms, burms, burms

För två och ett halvt år sedan avslutade jag 2014 års säsong och har därefter haft ett uppehåll från strukturerad träning för att utöka familjen. Första "riktiga" tävlingen på två och ett halvt år! Albert anlände i juli i fjol, men pga diverse förlossningsskador/krämpor kunde jag inte dra igång min uppbyggnadsträning inför 2017 års säsong förrän månadsskiftet november/december. Fick till fin strukturerad träning fram till mitten på mars varefter jag rök på en dunderförkylning som faktiskt inte släpp helt än. Som om det inte var tufft nog att försöka göra comeback efter två och ett halvt år på sofflocket! ;-)

Tuggar på styret på toppen av en av de brutala klättringarna

 Jag kom sist!! Med undantag från någon enstaka tävling jag tvingats bryta, eller där jag typ varit den enda deltagaren, så är det nog första gången det hänt! Men jag hade så himla roligt, och tar så mycket annat positivt med mig, så jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om resultatet. För varje varv jag körde fick jag bättre och bättre flyt i de tekniskt svåra utförslöporna, vilket var boostande för mitt självförtroende. Man tappar ju inte bara fysiskt när man har uppehåll, utan även tekniskt i kombination med att modet tryter.

Rolig utförskörning kräver fokusering

Uthålligheten var det i alla fall inte något fel på då jag lyckades hålla väldigt jämna varvtider; det är alltså bara farten som saknades. En erfarenhet jag har med mig sedan tidigare år är att det är just farten som saknas på den första tävlingen för säsongen. Det är svårt att träna tävlingsfart, med det adrenalinpåslag det innebär, utan att tävla. Därför brukar vi försöka få till ett par tävlingar i början av säsongen som man kan "offra", men i år fick vi inte till det. Så ja, jag kom sist, men jag bjuder på det! Bara det inte händer igen! ;-)

Redan till helgen bär det åter igen iväg till Danmark för andra deltävlingen i SRAM-liga. Det är kanske för mycket att hoppas på att benen ska ha vaknat tills dess, men till tredje deltävlingen hoppas jag kunna fajtas lite där bak i startfältet i alla fall. Den som lever får se.